24,Jan-2012
Besvikelse på Besvikelse.
Under sensommaren 2011 sa jag till min mamma "Det känns som om någon käkar upp min hjärna".
Jag fick vetskap om att B12-injektioner kunde hjälpa just på dom besvären.
"Hjärndimma" som det kallas för av läkare som har kunskap om alla de olika symtomer som man kan drabbas av när man har sjukdomen ME/CFS.
Jag lyckades att få en telefontid till min läkare som ställt diagnosen på mig.
Jag var förhoppningsfull "Jag har ju ändå haft turen med att få en läkare som tog mig på allvar",men ack vad fel jag hade.
Jag framförde min önskan,men blev nekad,trots att jag förklarade allt.
Hans kommentar blev "Kan inte ge dig det då det inte är vetenskapligt bevisat".
Jag gav honom tillförlitliga länkar med forskningsresultat.
Hans kommentar blev då "Dessa sidor kan ju vem som helst lagt upp & hittat på".
Jag blev så besviken,jag som hade trott att han brydde sig.
Igår hade jag tid hos honom efter lång väntan & nya förhoppningar,tänkte att han kanske hade efter all uppmärksamhet gällande sjukdomen som visats i media,både via teve & tidningar.
Repotage både från Norge & Sverige,mm.
Jag hade förberett mig,skrivit ner mina önskemål om ev, behandlingar,provtagningar,undersökningar.
Printat ut olika info,artikel från Danderyd,artikel från gotahälsan,diagnos kriterier,mm.
Han kom & hämta mig i väntrummet,tittade på mig & min rullstol.
"Jaha du har en sån du,är du förlamad eller"
Jag sa till honom att jag mycket väl kan gå ibland,men att rullstolen är till för att spara på musklerna.
När vi kom in i undersökningsrummet sa han "Ja det va ett tag sedan".
Jag svarade honom med "Ja det va det,fattar inte vad jag gör här egentligen,men det är väl att jag aldrig slutar hoppas".
Då kom hans kommentar "Ja det fattar inte jag heller,men när vi ändå sitter här kan vi ju prata lite skit".
Jag gav inte upp mina förhoppningar då,men var nära.
Jag gav honom papprena efter att kortfattat berätta hur mycket sämre jag blivit & att jag inte orka detta egentligen.
Han kollade lite i papprena & sa att han inte kunde göra något,för inget är bevisat.
Jag blev förbannad & ledsen,trodde han hade fått upp ögonen.
Han menade på att det finns ingen kunskap.
Jag drämde näven i mina papper & mer eller mindre skrek åt honom.
"Här har du kunskap & sätter du dig framför den där jävla skärmen du har på skrivborden en kvart,då har du jävligt mycke mer kunskap"
Rullade därifrån gråtande,besviken & chockad.
Chockad hur jävla ointresserade läkare runt omkring i Sverige är gällade ME/CFS.
Finner inte ord..........................................................=(
Läkarbesök hos min läkare på neurologen i Norrköping 24 Januari Kl.14.30
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar